Livet började dramatiskt med en oförberedd resa från Uddevalla BB mot Smögen 1943 då jag blev förväxlad med en fiskarflicka. Det uppmärksammades i Gravarne innan färjan lämnade kajen och jag fick återvända med hennes förskräckta mormor till Uddevalla. När sekretessen hävts efter 70 år kunde flickan bekräfta händelsen i ett brev från Göteborg. Livet hade säkert blivit bra även som fiskare men nu blev jag bonde med annan dialekt, mest tack vare att vi hade olika kön och att misstaget därmed upptäcktes.

Skulle då livet bli den lekstuga som kan befaras där yngste sonen i en syskonskara på fyra kan betraktas som skrabekaga som vi säger i Bohuslän. Att ta över gården som sjunde generationen sedan 1724 var inte självklart .
- Bli bankman, sa mor, de står ofta för utbildningen. 
- Bli vad som hest men inte bonde, sa de äldre bönderna i bygden i slutet av 1960-talet då politikernas rop på effektivisering av jordbruket ekade mellan de bohuslänska bergen. Som sjuåring tog jag mina läckande fröpåsar i en dragkärra och flyttade med mina föräldrar 500 m västerut till Hjälpesten Västergård i Kville – bonde ville jag bli!

En skolgång med mycket varierat resultat väntade. Jag lämnade hembygden några år och blandade studier med praktiskt arbete, först i feodal sörmländsk miljö, som författaren Sven Delblac så bra skildrat i boken Hedebyborna. Tre kronor i timman var lönen på Tullgarns Kungsgård men jag fick då stå för maten och okunskapen själv. Men även erfarenhet av självbelåtenhet och godmodig skånsk bondetradition ingick i utbildningen. Omväxlande arbetsuppgifter hos olika arbetsgivare i Västergötland var lärorikt på många sätt. I en tid när miljörörelsen tog fart efter Rachel Carsons debattbok ”Tyst vår” arbetade jag på Statens Växtskyddsanstalt i Skara som assistent med forskning och rådgivning om jordbrukets bekämpningsmedel. I den vevan förbjöds DDT i Sverige. Jag kunde även knyta nyttiga kontakter inom forskarvärlden.

På I17 i Uddevalla lärde man sig hur man inte skall bemöta människor. Däremot att man som militärkock vågade närma sig köket senare i livet var positivt.

Så kom kärleken in i livet. Under utbildningen vid Ulfhälls lantbruksskola i Strängnäs dök det upp en pigg och söt lärarinna vid en dans i Roggeborgen. Samma plats där Gustav Vasa valts till kung 442 år tidigare. Allt förändrades för honom liksom för oss livet ut.

– Nu får du komma hem pôjke - lagårn ramlar ner, sa far. Och så blev det 1967. Jag gjorde som bonden hos skämttecknaren ”Staffans Stollar” när mjölkpriset var för lågt
– Jag säljer korna och gifter mig med en lärarinna! Därmed fick den nuvarande Sparbankschefen lära sig både läsa, skriva och räkna av en inflyttad ”Södertäljekringla”.

Ett 50-årigt bondeliv hade tagit sin början. Devisen ”odla är att leva” fick testas i praktiken, men även odlandet av intressen utanför gården fick plats. Vårt samhällsintresse och nyfikenhet på andra länder kryddade vårt liv.  Lottas levertransplantation för 30 år sedan präglade förstås vår tillvaro. Att balansera på eggen mellan liv och död var påfrestande för alla. Men allt gick bra.

Så har då två söner och åtta barnbarn tillkommit genom åren som berikat tillvaron. Båda familjerna har bosatt sig på gården och sett till att släktgården lever vidare. Med hjälp av Bohusläns arkeologiska historia och nytänkande inom jordbruket går det tydligen att försörja sig i hembygden. Den bibliska metaforen ”allt kött är hö” har praktiserats i verkligheten. Då kan landskapet hållas öppet, biologisk mångfald och kolinlagring stimuleras - kött blir gôtt även för miljön!

”Jag är hö-avlönad - SACO-n” var en slogan vid en demonstration bland bönder på 80-talet. Det har nästan blivit en ovana hos mig att leka med ord när något skall belysas eller debatteras.

Ett annat exempel på ett humorbaserat inlägg i EU-debatten var när Dick i Säm och jag introducerade en alternativ valuta på karnevalen i Grebbestad. Eftersom bönder är vana att göra affärer med kossor borde valutan heta E`KU. Våra ”sedlar” kunde användas med individuell kurs på en humoristisk marknad. Med tiden gick dock EU över till en barnsligare variant kallad EMU.

Jag har sedan 1984 intresserat mig för överanvändningen av antibiotika till folk och fä, vilket är en betydligt allvarligare fråga.  Förenklat uttryckt: Penicillinet biter inte längre. De flesta beslutsfattare nonchalerar frågan världen över. Det får stora konsekvenser för framtidens vård. Inom svensk djurhållning har vi kommit längst inom EU efter uppbackning av bönderna själva.  Mycket har förbättras i Sverige, men fortfarande förbrukar vi människor i landet sex gånger mer antibiotika än till våra djur – ofta i onödan. Internationella åtaganden måste till.

Mitt eget pedagogiska grepp kallar jag ”Påskupproret” som visar att resistenta bakterier förökar sig genom mutation när andra slås ut. För den som lyssnar berättar jag gärna på möten om detta framtidshot som kallas ”den tysta pandemin”. Tyvärr är andra hot i ropet och få lyssnar på sunt bondförnuft.

Som senior har man frihet att minnas svårigheter och glädjeämnen genom att öppna minnesluckor på glänt och kanske förse någon med en aha-upplevelse eller möjligen ett leende.

Dagens modeord är hållbarhet – gäller det även digitalisering, tro?
undrar Claes Toreld, bonde emeritus.