Här i byn har flera bönder drivit sina små jordbruk. Gårdarna har varit i bruk i hundratals år. Med ålderns rätt har bönderna lagt ner jordbruken och markerna har arrenderats ut. De senaste åren har det skett en ordentlig föryngring här, dock inte så mycket för att vi har flyttat hit. Fyra unga familjer har bosatt sig här. De har renoverat och rustat upp gårdar, två av dem har tillhört deras mor- eller farföräldrar, och ett par har byggt nytt. Det finns sju barn i åldrarna 1 till 5 år. En ljus framtid för byn.

Det skojas om att öppna en friskola. Det finns redan två passionerade … förlåt … skall vara pensionerade lärare i byn. Allt är klart, det finns ett ledigt hus, där en gång i tiden en affär var inrymd. Det är bara att plocka fram griffeltavlorna och hartassarna. Jag har några gamla skolplanscher på vinden. Karl XII:s likfärd kan passa bra på någon historielektion.

Karl XII lär har ridit genom landskapet på sin väg till Fredrikshald. Många hembygdsföreningar kan med stolthet visa skrevor och klyftor där han ridit fram. Sant eller falskt? Likfärden lär dock ha gått genom våra bygder till Uddevalla.

Fåglekärr har också en internationell prägel. Ett danskt par har sedan många år ett fritidshus. De har verkligen hittat sitt smultronställe. De är ofta här och har utforskat markerna runt omkring och vet var de riktiga svampställena är och var blåbären växer. Vi brukar inte hitta något när vi är i skogen, men det kan bero på att vi inte har de rätta glasögonen på oss. Lingon, däremot, har vi hittat på Kynnefäll. De går inte att missa! Av någon konstig anledning brukar sången ”På lingonröda tuvor på och på villande mo, där furuskogen …” dyka upp i huvudet.

Den första tiden jag var här och berättade att jag kom från Vetlanda så kommenterade personerna vad de kände till:
- Skivor från Vetlanda med Lars-Göran Frisk. Han hade drygt 200 000 stenkakor i sin skivsamling.
- Bandy, Vetlanda BK var framgångsrika och vann ett par SM-guld på 1980-talet.
- Speedway, speedwaylaget hade blivit svenska mästare några gånger.

Idag är Lena Ph Philipsson stadens stora namn.
(Några av de tidigaste Åsa-Nissefilmerna är inspelade i Vetlanda. Kanske inte så mycket att orda om?)

Hur har det gått med acklimatiseringen?
Jo, några språkförbistringar har det blivit. I-L har fått agera tolk, ja åt båda hållen.
Jag skulle köpa ”kôksuler” till mina skor. Varpå expediten tittade frågande på mig. Jag upprepade och hon tittade på I-L som översatte och sa att han vill ha ”korksulor”. Inte hade mataffären någon ”kôvkaka” heller. Så det blev ingen ”korvkaka” den helgen.
Bokstavskombinationerna rs och rt är svåra för oss. Vi uppmärksammar det på Smålands nationaldag den ”fössta tossda´n i mass, då vi äter massipantåta”. Den småländska fasadflaggan kommer upp då, liksom vid ostkakans dag i november.

Vi brukar ha gäster från Vetlanda. Då tar vi med dem på utflykter till en natur som är vitt skild från de mörka småländska skogarna med sina smala kurviga grusvägar och sina småsjöar. Här imponeras de av höga berg ofta med spår av inlandsisen. När vi åker i dalgången mellan Sjöröd och Grindmotet möts vi av bördiga åkermarker mellan de omkringliggande bergen. Vi tog med ett par bekanta på vägen in till Bodeland. De har rest runt mycket i världen. ”Det är det vackraste vi sett!”, var deras kommentar.

Det räcker att packa en kaffekorg och åka och sätta sig på en klippa och titta ut över havet. Tjurpannan är ett av favoritmålen. Ett par önskade att få komma tillbaka på hösten för att uppleva en höststorm. De ändrade sig när de ett par dagar senare, en blåsig och regnig dag, gick i hamnen i Fjällbacka vid Badholmen. Vinden tjöt och linor slog mot masterna. Vi fick gå hopkurade för skydd mot den kraftiga vinden. Regnet piskade i ansiktet. Vi hörde aldrig mer att de ville till Tjurpannan en höstdag.

För den historiskt intresserad så är hällristningarna vid Vitlycke ett måste. Där kan de bli stående en lång stund för att försöka tyda tecknen. Kungsklyftan, känd från Ronja Rövardotter, imponerar på de flesta för att inte tala om den bedårande utsikten från Vettebergets topp. Är det dessutom i solnedgången så är det fulländat. Trapporna upp är verkligen värt besväret
Nordens Ark lockar många av våra gäster, inte bara barnen. En bekant till oss som är civilingenjör var dock inte så intresserad av djuren. Nädå, det som upptog hans stora intresse var byggkonstruktionerna på broar och passager. Tigrarna och pallaskatten tog han pliktskyldigast ett par bilder på.
En biltur utmed kustsamhällena uppskattas verkligen. Att stanna till och köpa fisk i den lokala fiskaffären för att ha till kvällens middag är en upplevelse. Här är det inte bara strömming och torsk, utan utbudet är stort. Man lär bli klok av fisk. Vi äter mer fisk nu än tidigare. Men ännu har jag inte märkt någon effekt, det finns nog undantag?

I Småland var jag engagerad i en hembygdsförening. Här var vi sedan tidigare medlemmar i Kville hembygdsförening. Nu utökades det engagemanget. Vi blev medarbetare i redaktionen för Kvillebygden. En medlemstidning som ges ut en gång om året i anslutning till årsmötet. Sedan några år är vi huvudredaktörer för den. Den ges ut i 650 ex. I samband med det arbetet är vi ute och intervjuar äldre personer. Vi får också in mycket intressant materiel från läsekretsen i form av texter och bilder.

SPF Kvillebygden är en annan förening som vi är engagerade i. Där har vi startat studiecirklar på temat ”Skriv ditt liv”. Många personer bruka säga: ”Varför frågade jag inte de gamla?” Det fanns troligen inget intresse. Och nu är vi äldst! Man ska inte vänta med att fråga. Dagen då det är för sent kommer alltid!
”Skriv ditt liv” är en mycket trevlig, rolig, intressent och givande cirkel. Vi har haft smågrupper, sex deltagare i varje, där vi diskuterar olika ämnen; såsom barndomen, skoltiden, ungdomsåren, yrkeslivet och pensionärslivet. Några deltagare har låtit trycka upp böcker för att ge till barnen och släkten.
Bohuslän ligger nära Norge och flera av deltagarna har berättat hur de upplevde kriget och oron att tyskarna skulle gå in i Sverige och Bohuslän. De hörde kanoner mullra på håll och såg lågflygande tyska flygplan. Fortfarande kan man se stridsvagnshinder utmed vägarna mot norska gränsen. För att inte tala om befästningarna runt Kragenäs station.

Olle Olsson, även kallad ”Olle-Morot” var en välkänd profil i Fjällbacka. På sin gård i Bräcke hade han stora grönsaksodlingar. Under sommarhalvåret stod han på torget och sålde sina alster. Många ungdomar i trakten har arbetat hos honom, dels på torget och även att sköta odlingarna på Bräcke. Min sambo I-L har expedierat badgäster under flera somrar.
Många förknippar Olle med sina kameror på magen. Han har dokumenterat många händelser i Fjällbacka. Åtskilliga bröllop och konfirmationer samt vardagshändelser, som när kungen var på studiebesök på Inventing, har han fotograferat.
På 1960-talet skaffade han en filmkamera för super8 film. För några år sedan fann man i samband med en husförsäljning uppe på vinden en kartong med uppskattningsvis 600 filmer på 3 minuter vardera. Alla förpackade i jordgubbskartonger! Dessa filmer håller på att digitaliseras, hälften är redan gjorda.
Jag håller på att redigera dessa, med andra ord jag sätter ihop dem till kortfilmer och lägger in för- och eftertexter. Alla filmer är ordentligt antecknade av Olle. Jag väntar på att Hembygdsföreningens arkivgrupp ska komma igång i Fjällbacka Service igen efter pandemin. Då kan vi titta igenom dem och sätta namn på flera för mig okända personer. Och det är väldigt många.

För vårt arbete i Kville hembygdsförening och SPF Kvillebygden tilldelades vi Tanum kommuns ledarpris för 2020. Det förvånande oss, att två pensionärer får ledarpriset. Det brukar gå till yngre förmågor. Prisutdelningen har inte varit ännu. Pandemin satte stopp för den. Men det blir väl någon gång? Den lär vara festlig!

I-L har återvänt till sin hembygd efter 37 år i Vetlanda. Nu ska jag bo här i 37 år. Sen får vi se vart vi flyttar!

Håkan Vikstål