Det är sällan man sätter sig så här och tänker tillbaka på livet, jag är nog mer den som vill se framåt med nya projekt.

Jag gillar att bygga. Ja, det började nog som liten när jag byggde med lego, då kunde jag bygga i timmar. När det sedan var klart och inte var roligt längre, då var det bara att riva på 5 sekunder och börja på nästa projekt. Förstod nog inte riktigt när jag var liten varför man skulle behöva gå i skola när man kunde vara hemma och bygga (leka) med lego. Tog mig igenom grundskolan med en förstående mamma som lät mig vara hemma ibland och jobba på gården.

Bygga gokart var en dröm för mig men jag hade varken material eller svets, men mamma hade ju en bäddsoffa som nästan ingen använde med en rejäl stomme i järn som jag siktade in mig på. Till slut gav hon med sig… Jag skrotade ner soffan och fick låna en svets av grannen och snart stod gokarten klar, kanske inte den finaste men jag hade byggt den själv. Sedan ockuperade jag pappas garage i några år och sparade ihop pengar till egna verkstadsmaskiner. Men han var rätt trött på det, att inte ha ett garage så efter år av tjat gav han med sig och lät mig bygga en egen gårdsverkstad på hissnande 150 m2 (pappa fick vara med som delägare för jag var för ung tyckte Sparbanken). Då blev jag egenföretagare som 17-åring.

Sedan gick det några år med att bygga och konstruera maskiner varvat med jobb ute. Träffade Annica och bildade familj. Fick 2 pojkar Björn och Magnus (som idag snart är hälftenägare till Kranman AB). Försökte givetvis få dom intresserade av lego, detta fantastiska material. När dom var 6 och 8 år byggde jag en mini-skogskran med vagn som dom hängde efter en gammal gräsklippartraktor med hydraulik. Den skulle visa sig ha en avgörande betydelse för framtiden.

Där fick jag idén om att bygga en griplastarkran som var anpassad för fyrhjulingar. 2001 på Elmia Wood var året och platsen med 40 000 besökare som jag visade upp världens första griplastarvagn för fyrhjulig motorcykel. Det blev en fantastisk succé med flera kranar i order. Kom hem och då började det gå upp för mig att hur skulle jag få igång en produktion av 10 st kranar? Jag hade ju ingen erfarenhet, inga pengar och inga referenser mot nya leverantörer.

Nu var det dags att bygga igen, fast ingen maskin utan varumärket Kranman. Jag ringde runt till alla tänkbara journalister och fick dom att bli intresserade av kran-nyheten, körde runt med min gamla Mercedes med släp runt hela Sverige på alla tänkbara skogsdagar och marknader. Lite svårt att förstå idag är det, att då hade knappt mina kunder en dator hemma. Vi hade en hemsida med knappt några bilder med kvalité för att kunder med modem (alltså före ADSL kom) kunde gå in och titta (bara ca 18 år sedan). På samma gång försökte jag få igång en serieproduktion på kranar hemma på gårdsverkstaden. Åren rullade på, byggde större gårdsverkstad och Kranman AB växte hela tiden och intresset för små maskiner i skogen blev bara större och större.

Insåg rätt snart att vi blev mer och mer beroende av bättre uppkoppling utan ständiga avbrott och störningar i det gamla kopparnätet. Då läste jag om landsbygdsfiber och att man kunde bilda fiberförening, detta var år 2011. Ringde runt till några som jag trodde skulle vara intresserade av att försöka starta en fiberförening i södra Bullaren, tror nog alla hade hört eller läst om fiber och insåg att det var helt avgörande för Bullarens framtid. Vi samlades hemma i uterummet och bildade Sundsult fiber.

Nu var det dags igen att börja bygga fibernät. Som tur var förstod vi inte hur mycket jobb det kom att bli för oss. Först försöka övertala så många som möjligt att bli medlemmar, sedan övertala alla markägare att låta fiberföreningen gå fram på åkermarker utan ersättning. Måste ge markägare en guldstjärna för utan deras generositet hade vi inte haft någon fiber. Sen hade vi 16 mil grävda fiber i södra och mellersta Bullaren. Jag är helt säker på att fibern har varit helt avgörande för Bullaren, inte minst för Kranman AB med 33 anställda. Vi hade inte kunnat vara kvar utan fiberuppkoppling och inte alla andra glesbygder heller, inte minst nu när vi har Covid-19 runt hörnet som gör att vi skall arbeta hemifrån med bra uppkoppling.

2014 var bristen på lägenheter ett stort problem i Bullaren. Man hörde ideligen om att ungdomar och äldre fick söka sig till andra orter i kommunen för att hitta någon lägenhet. För en Bulling som jag, så kändes det ju inte så bra. Fick reda på att det fanns 7 obebyggda tomter längs väg 165 på Östad med en gammal detaljplan från 1963. Började skissa på olika typer av hus och presenterade min plan för Sparbanken Tanum, Magnus Widengård var positiv som vanligt: "Klart du skall bygga Åke". Byggde upp ett nytt företag, Bullarens Fastigheter AB och satsade en del sparpengar och sedan var vi igång med byggandet av 12 st lägenheter 2015. Det har varit en fantastisk resa med alla positiva kommentarer om att jag satsar och bygger i Bullaren. Idag har vi en kö på att vilja hyra lägenhet på över 30 st i stort sätt bara Bullingar som vill bo kvar i bygden eller som vill tillbaka. Senaste året har vi byggt ytterligare 2 hus men planen är att vi vill bygga ytterligare hus, framförallt för ungdomar. Där ligger framtiden för att Bullaren skall utvecklas och fortsätta att växa. Då kanske det finns underlag för både Café, Pizzeria och varför inte ett Gym. Drömmen är ju att det jag har gjort kan sporra andra att satsa i Bullaren också. Min största förhoppning är ju så klart att Bullaren snart är Tanums kommuns centralort!

Med varma hälsningar
Åke i Remne